Kortfakta

Kontroll av tobak & rökning

Tobaksskatter infördes redan på 1600-talet för att skapa inkomster för staten. Efter hand blev ett lika viktigt motiv för tobaksskatter att fördyra och därmed minska tobakskonsumtionen.

Sedan slutet av 1900-talet pågår i de flesta industriländer ett omfattande samhällsarbete med att minska tobaksrökningen i hela befolkningen.

Världshälsoorganisationen utfärdade år 2003 en internationell konvention om kontroll av tobak. Hittills har 168 länder anslutit sig. Konventionen har bestämmelser om bl.a. märkning av tobaksprodukter, skydd mot andrahandsrök av tobak och förbud mot tobaksreklam (såvida ej denna är grundlagsskyddad genom yttrandefrihetsregler).

Snus är förbjudet inom EU. Sverige har ett undantag, eftersom snusandet anses vara en tradition i vårt land.

Tobak får ej säljas eller lämnas ut till den som är under 18 år. Butikspersonal har rätt att kräva legitimation. Försäljningsställe skall ha tydlig skylt om åldersgränsen.

Tobaksprodukter skall ha varningstext om hälsorisker.

Av säkerhetsskäl är det förbjudet att röka på bensinstationer, kemiska fabriker och andra ställen där brandfarliga eller explosiva ämnen förvaras eller används.

Sedan 2005 råder förbud mot rökning på restauranger, caféer, barer och liknande ställen. Rökning är dock tillåten i särskilt upplåtna rum, där servering eller förtäring ej får förekomma.

Tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror får inte sponsra ett evenemang eller en verksamhet dit allmänheten har tillträde. Det innebär att man exempelvis inte får visa upp varumärken eller dela ut cigarretter i sådana sammanhang. Tobaksmuseet på Skansen får dock fortsatt ta emot pengar från tobaksfabrikanten Swedish Match, eftersom museet ej anses bedriva marknadsföring.

Sedan mitten av 1970-talet har allt fler offentliga miljöer gjorts rökfria, bl.a. sjukhus, barndaghem, sammanträdeslokaler och kollektiva trafikmedel

· Arbetstagare får inte mot sin vilja utsättas för tobaksrök.

2011-12-08