Från gäst till frivillig

Bengt Lundqvist arbetar som frivillig hos Hela Människan Ria Lerum sedan mer än tio år tillbaka.Bengt är idag 82 år gammal och trots ett ganska tuff liv är han vid god vigör.

– Mitt smeknamn var ”galne målaren” och jag råkade komma i klammeri med ordningsmakten ofta och att hamna i bråk och få stryk hörde också till vanligheterna, förklarar Bengt.

Bengt Lundqvist

Bengt beskriver sin barndom som mycket jobbig. Han hamnade ofta utanför och var sämre på att skriva och uttrycka sig än sina jämnåriga. Han var en ensam och inbunden pojke. Under tonåren var han engagerad i Pingstkyrkan och han höll sig ifrån spriten under hela lumpartiden och åren därefter. Men i 25-års åldern, hade livet gett honom så mycket negativt att hans Gudstro började svikta.

– Jag föll ifrån Gud och började på en helt annan bana, kantad av alkohol och Valium, förklarar Bengt.
Bengt var en fullfjärdrad missbrukare vilket gjorde att han misskötte jobb och svek förtroenden. Trots att han hade uthålliga och välmenande arbetsgivare så ”gjorde han bort sig” gång på gång, som han själv uttrycker det.

– Men jag tackar Gud för Ria. Jag började nämligen besöka Ria i Lerum i slutet av 1970-talet. De hjälpte mig att komma till behandlingshemmet Matteushemmet i Nybro under början av 1980-talet. Jag hann vara där i cirka fem månader och sen dess har jag varit nykter, beskriver Bengt.

I sitt engagemang som frivillig handlar det mycket om att bre mackor, diska och fixa inför frukosten som serveras till Ria-gästerna, en skara framförallt medelålders män, som lever i en utsatt livssituation, där missbruk ofta är en huvudingrediens. Bengt är också sedan många år engagerad i Korskyrkan i Hedefors. Genom kyrkan ingår han också i ett besöksteam som besöker Skogomeanstalten som är en specialanstalt för sexualbrottslingar.

– Det är svåra klienter och restriktionerna är hårda. Jag upplever också att de blir hårdare hela tiden. Vi får bara träffa de intagna varannan vecka, alltför sällan egentligen, menar Bengt.

Det är många tunga samtal, men också många glada miner när Bengt och de andra som ingår i besöksgruppen kommer på besök.
– Man känner sig väldigt välkommen där, vi kan prata om nästan vad som helst. Jag känner mig kallad av Gud att göra detta för de intagna.

Dagen efter intervjun träffar jag Bengt igen, han har precis gjort ett fint fynd i secondhandbutiken, en ny fin vinterjacka. Vi skiljs åt och jag ler inombords för att hans livs resa befinner sig i ett så positivt skede.

Text och foto: Daniel Ryderholm