Alla behöver kontakter och ett socialt nätverk

- Vi gör kommunens arbete, de köper den här tjänsten av oss och jag tror att vi gör det både billigare och bättre än vad de skulle kunna. Vi har hjärtat med oss i arbetet, säger Astrid Marjomaa, föreståndare för Hela Människans Ria-Center i Jakobsberg

- Missbrukare som ger upp sitt missbruk har ingenting kvar, bara ett hål, fortsätter Astrid Marjomaa.

Ria-Center kan hjälpa personer som försöker bli fria från missbruk genom att fylla den tomhet som missbruket lämnar efter sig. Rias volontärer har en viktig roll.

- Alla behöver kontakter och ett socialt nätverk, vilket våra missbrukare har mindre av. Om volontärerna träffar någon av dem från Ria, i Jakobsbergs Centrum kan de bjuda på en kopp kaffe och prata en stund.

Rias samarbete med socialtjänsten fungerar bra. En anledning är att Astrid har arbetat många år för Ria och har hunnit etablera bra kontakt med flera av socialsekreterarna.

- Socialsekreterarna kanske träffar klienterna tio minuter varannan vecka. Vi träffar dem mycket mer.

Arbetet vid Ria-Center är omväxlande och oförutsägbart, vilket kan vara en utmaning.

- När jag kommer till arbetet ser jag om skylten sitter kvar och om fönstren är hela. När jag kommer in tittar jag om alla ser relativt pigga och glada ut. Sen kastar sig alla över mig - jag måste ringa den och den...

Ingen dag är den andra lik.

- Det är alltid en utmaning att jobba med människor, men personer som missbrukar är särskilt oberäkneliga. Man kan aldrig vara säker på vad som händer härnäst.

Som att driva ett hem

I allrummet på Ria-Centers bottenplan ligger ett par gäster och snarkar i varsin soffa. Mathias, en av de anställda förbereder lunchen. Moussaka. Frågorna haglar tätt om vad moussaka egentligen är för något. Personalen lagar all mat från grunden.

- Jobbet här är som att driva ett hem, fast med betydligt fler barn, beskriver Mathias.

De närvarande ur personalen delar med sig av några anekdoter.

- Minns ni när en av gästerna låste toadörren och sen klättrade ut genom toafönstret. Och hur de andra undrade varför det aldrig blev ledigt? Frågar Astrid skrattandes.

- Ja och när en annan boende klättrade ut genom sitt fönster på andra våningen mitt i natten, bröt benet, ringde ambulansen och morgonen efter satt med gips i trädgården och väntade på att bli insläppt, säger en annan ur personalen.

För att få en plats på Ria-Centers nattboende måste man få en rekvisition via socialtjänsten. Några av de boende har bott där i flera år, andra några få nätter.

Astrid tycker att arbetet som föreståndare är särskilt krävande och utmanande eftersom hon både måste vara arbetsledning och sätta individens bästa i centrum. Hon tar alla beslut, för att undvika att hot riktas mot personalen.

Brukar du vara rädd i arbetet?

- Nej, det förekommer att personalen blir hotad, men det är sällan något allvarligt. Snarare "jag ska fixa dig", men sen dricker man kaffe ihop dagen därpå. Jag litar på att de andra boende skulle ingripa om det behövdes, det är ju deras hem.

I laglöshetens gränsland

Astrid upplever att samarbetet med polisen fungerar bra.

- De kommer inte hit och hämtar någon som är efterlyst, men de kan komma in och dricka kaffe. Nästan allt här omkring, det man hör och ser, har något brottsligt i sig. Det kan handla om stöldgods som byter ägare, langning, mindre slagsmål och misshandel i närheten av våra lokaler.

Astrid påpekar att langning är ett stort brott, men problematiskt eftersom det inte räcker att personalen rapporterar att de sett något. Polisen måste se när det sker.

 Astrid upplever att det är en utmaning att inte bli alltför tolerant.

- Vad är lagligt och vad är olagligt? När man ser saker hela tiden som accepteras här inne, men inte ute i samhället måste man vara noga med att inte själv kliva över gränsen, förklarar hon.

Lösningen är att prata mycket i personalgruppen och att stanna upp och känna efter i tveksamma situationer. Astrid lyfter också fram att problem har fler än en dimension.

- Numera är det tillåtet att dricka alkohol här på tomten. Tidigare gick de till gallerian eller parken och drack. När de sitter bakom huset har vi i alla fall koll. Vissa tycker att det har gått för långt när de kan sitta här, men vi som jobbar här ser det ur ett annat perspektiv. De slutar inte supa för att de blir bortkörda.

Vad Rias arbete leder till kan också betraktas ur flera perspektiv.

- Alla kan inte bli helnykterister och frälsta, det är även viktigt att räkna kvalitetsdygn (livskvalité), säger Astrid optimistiskt, även om hon också har dagar då hon tvivlar på sitt arbete.

- Dagar då vi har 30 onyktra besökare eller när någon som man trott har kommit vidare är tillbaka kan jag undra varför jag inte säger upp mig och börjar städa tåg i stället.

Hon finner kraft i sin tro och i personalgruppen.

- Det skulle vara svårt att jobba med den här målgruppen utan personlig tro. Man måste våga tro, det finns inga hopplösa fall. Det är också en styrka att känna sin egen svaghet och man kan alltid be en kollega ta över, säger Astrid och hennes tvivel är som bortblåst.

Text och foto: Anna Skaldeman

Astrid Marjomaa är föreståndare för Ria-Center i Jakobsberg. Hon har arbetat för Hela människan sedan 1989. "Jag hamnade på Ria av misstag, genom kyrkorådet där jag var nyvald. Det började med tre veckors vikariat, som fortfarande pågår kan man säga. Efter tre månader visste jag att det var det här jag ville jobba med."

Under dagtid är nattboendet stängt, men några gäster vilar i dagcentrets soffor.

Ria-Center i Jakobsberg är ett dagcenter och nattboende för hemlösa och personer med missbruk inom Hela Människan Ria Järfällas verksamhet. Nattboendet har elva sovplatser. Dagcentret erbjuder frukost, lunch och fika. De som bor på nattboendet får även middag. Det finns också möjlighet att duscha och få rena kläder.