Jag har världens bästa jobb! – Jenny Eriksson, föreståndare på Ria i Partille

Hela Människan Ria i Partille utanför Göteborg har en omtyckt frukostservering för människor i en utsatt livssituation. Med små medel men stort hjärta har man lyckats skapa en välkomnade och atmosfär för ”goa gubbar och gummor”.

En solig onsdagsmorgon i slutet av mars besökte jag Ria Partille som ligger strax nordost om Göteborg, cirka 15 minuter med pendeltåg från centralen. Partille är en välmående kommun med god ekonomi. Samarbetsklimatet mellan Ria och kommunen är mycket bra.

Ria lokalen ligger i Svenska kyrkans församlingshus, kyrkan är också den som till största delen bekostar verksamheten som består av en dagverksamhet med frukostservering och andra aktiviteter. Man har öppet fyra dagar i veckan och en av dessa, (tisdagar) är vikta för enbart kvinnor. Denna morgon möts jag av ett gäng ”glada gubbar som tjötar” (tjötar = samtalar), som de själva beskriver sig, samt personal och volontärer.

– För cirka tio år sedan lades Ria i Partille ned, verksamheten hade blivit mer en ”värmestuga” för missbrukare, utan någon riktig profil och tanke i vad de gjorde. Men så gjordes en omvärldsanalys för några år sedan där man såg behovet av en samlingspunkt för ensamma, människor med missbruksproblem, psykisk ohälsa och i socialt utanförskap i Partille och för drygt två år sedan öppnade Hela Människan Ria igen, beskriver föreståndaren Jenny Eriksson.

Goa gubbar
Jag tar en äggsmörgås med kaviar, äggen är så där härligt mjuka och löskokta precis som jag vill ha dem. Medan vi njuter av frukosten börjar vi ”tjöta”.

– Vi är de tre maffioserna, säger Kalle och pekar på sina vänner Kent och Janne.

Kent har varit nykter i ett år och Kalle firade nyss halvårsdag som ”fri från flaskan”. De talar om hur viktigt Ria har varit och är för dem. De talar om den fina gemenskap de har med varandra och personalen samtidigt som de får möjlighet att köpa en rejäl frukost för 15 kronor.

När jag besöker Ria har det nyss varit ”löning” för många och därför sitter en del av de som regelbundet besöker lokalen i skjulet på andra sidan ån. Denna plats kallas ”Åkanten” och har blivit hett omdiskuterat i pressen. Det är polisen, kommunen och ”gubbarna” själva som byggt och tar hand om skjulet. Många gångerkommer de till Ria för en frukostmacka och detta skjuter i alla fall upp första ölen en stund.

River Rockers
Några som ofta besöker både Åkanten och Ria är River Rockers, eller Tomas och Håkan som de egentligen heter. Sedan hösten 2009 har Ria fått medel genom Studiefrämjandet, det har inneburit kvinnofrukost med aktiviteter, datorkurs för besökarna och musikinstrument till Tomas och Håkan och de andra som spelar på Ria.
– Vi har spelat ihop i tio år jag och Håkan. Vi brukar improvisera och jamma, säger Tomas medan han tar en paus i trumspelet.

Hemkänsla och vykort
Jenny Eriksson som är föreståndare berättar att de försöker göra Ria så hemtrevligt som möjligt, ofta har de nybakta kakor, äppelkaka, Janssons frestelse med mera. De är också noga med att fira deltagarna och om det är någon stor helg. Bland annat firade de Alla helgons dag, då man hade en andakt och möjlighet att tända ljus för nära och kära.

– Vi har alltid vykort och frimärken framme så att våra besökare kan skicka en hälsning till någon nära, det är ofta ett enklare sätt att kommunicera än att ringa, förklarar Jenny.

– En gång postade vi till och med ett brev till Island, även om vi inte läser vykorten kunde vi inte undgå att se att det stod ”RING MIG, MAMMA” på isländska och med stora bokstäver, fyller assistent Carina Sommar i.

På Ria har man också satsat mycket på sociala aktiviteter för besökarna, bland annat har man haft TV-hockeykväll, besökt teater, spelat bowling, gått på hockey och sett Frölunda spela samt bjudit på midsommarbuffé.

– En vanlig dag börjar ju med att några hänger på låset klockan nio, men sen kan det bli vilka galna upptåg som helst under dagen, beskriver Carina.
Carina och Jenny fortsätter och berätta historier från Ria. Bland annat berättar de om att en besökare helt plötsligt började berätta om hans barns förlossningar och en stund senare deltog alla ”goa gubbar” i diskussionen.

– Jag tror atmosfären här fyller ett tomrum i många människors liv, de känner sig trygga här på Ria. Jag tror inte att samma diskussioner skulle uppstå på ett vanligt café, förklarar Jenny.

Gott bemötande smittar av sig
Jenny och Carina trivs mycket bra med sina arbeten och de tror att deras sätt och bemötande mot besökarna smittar av sig, och det är svårt att inte hålla med, för stämningen är verkligen på topp. Det skrattas, kivas och skämtas på Göteborgskt vis, i alla fall så vitt en nyfiken Stockholmare kan förstå (undertecknad).
Det goda bemötandet fortsätter även när de kontaktar företag för donationer. Tillsammans har de tiggt ihop mängder av varor, bröd, torrvaror, sill, strumpor och mycket annat. De har även anordnat tipspromenad och en julfest där de sålde saker och anordnade lotterier. Besökarna på Ria fick även vara med och sälja saker:

– De fick ansvar och fick ha hand om varsina kassor. På så sätt kände de att vi lita på dem och självförtroendet och stoltheten växte. Det blev också som en liten tävling mellan besökarna om vem som hade mest i sin kassa efter dagens slut, säger Jenny med ett leende på läpparna.

De berättar även att besökarna får vara med och styra vilken mat och vilka aktiviteter som bjuds, i alla fall i den mån det går.

– Vi firade en besökare när han hade varit nykter i ett halvår, en annan fick Mariekex, som han älskar mer än allt annat, när han fyllde år. Vi försöker alltid komma ihåg deras förnamn och göra det lilla extra för våra besökare, förklarar Carina.

Två anställda och många frivilliga
Föreståndare Jenny och assistent Carina har även hjälp av åtta volontärer som gör allt som tänkas kan. De ”tjötar” med gästerna, förbereder frukost, lämnar och hämtar saker.

– En 85-årig dam kommer varje måndag och steker köttbullar, det tycker jag är helt fantastiskt. Ibland säger någon volontär ”idag har jag inte gjort något förutom att tjöta”, men då brukar jag säga; ”att finnas där för dem på det viset, är det absolut viktigaste”, förklarar Jenny.

Ungefär tre gånger per termin samlas personalen och volontärerna för samtal, då man går igenom förhållningssätt, regler, etik och moral med mera.
Det märks verkligen att Carina och Jenny trivs på sitt jobb, när jag tar farväl säger Jenny:

– Jag har världens bästa jobb, Carina nickar instämmande.

Text och foto: Daniel Ryderholm

Församlingshuset där Ria finns i en del av bottenvåningen

Publicerad: 11 juni 2010

Jenny Eriksson, föreståndare på Hela Människan Ria Partille, 37 år
Bor: I Alingsås
Familj: Man, hund, tre barn och tre bonusbarn
Intressen: Bakning, familjeliv och att vara ute i naturen
Utbildning: Har studerat pedagogik & specialpedagogik även en termin kognitiv beteendeterapi
Tidigare arbeten: Jenny har tidigare arbetat på ”Gatljuset” som är Göteborgs kyrkliga stadsmissions dag och nattverksamhet för hemlösa

Assistent Carina Sommar visar modelljärn-vägen som Ria har fått till skänks

Från vänster: Jenny Eriksson, föreståndare. Bertil Johnsson, volontär. Carina Sommar, assistent. Leif Sjöstedt, ordförande i Ria Partille. Lisbeth Johnsson, volontär. Sittande i Mitten: Forouzan Mohsemi, medarbetare

Mer om Hela Människan Ria Partille
Hemsidesadress: www.riapartille.se

Huvudmän: Ria-verksamheten i Partille är en ekumenisk, ideell förening där huvudmännen är; Partille-Sävedalens kyrkliga samfällighet, Jonsereds Missionsförsamling, Sävedalens Missionsförsamling och Vallhamrakyrkan.

Anställda: Föreståndare på 70 %, samt assistent på 60 %, och åtta volontärer.

Ekonomi: Kommunen bidrar med 200 000 kr/år, Partille-Sävedalens kyrkliga samfällighet bidrar med 125 000 kr/år plus att de betalar lokalen (värt 100 000 kr/år). Sävedalens Missionsförsamling bidrar med 10 000 kr/år och cirka 30- 40 000 kr/år fås genom kollekter och gåvor sen får man intäkter genom frukostförsäljning på cirka 22 000 kr/år.

Öppettider: Öppet varje vardag utom torsdagar mellan kl. 09.00 – 12.00. (För kvinnor på tisdagar, övriga dagar för alla).

Tomas från River Rockers spelar trummor