Sök

Tipsa en vän Skriv ut 0 kommentarer

Livsval - programmet där deltagarna själva håller i taktpinnen

Lotsar och landningsbanor kallas ett delprojekt inom Livsval som möjliggör för människor långt från arbetsmarknaden att de får en andra chans. Här blir de kanske för första gången bemötta kravlöst utifrån deras egna behov. Aktuellt från Hela Människan har mött två lotsar från Hela Människan i Järfälla som tror på människors förmåga till förändring.

Om man ska förklara vad Livsval är på några få rader kan man säga att det är ett stödprogram för dem som befinner sig väldigt långt från arbetsmarknaden. Många deltagare kommer från en trasslig bakgrund med missbruksproblem i botten. Landningsbanan blir som ett första steg mot den nya tillvaron som förhoppningsvis ska leda till ett arbete eller sysselsättning, men det kan lika gärna bara vara en plats att gå till på deltagarens villkor. För en del kan det vara stort bara att få en plats att besöka och en tid att passa.

Livsval är ett treårigt ESF projekt (Europeiska Socialfonden) inom Stockholms län som startade i april förra året. Projektet har fyra delprojekt där ”Lotsar och Landningsbanor” är delprojekt 1.

– En kvinna jag är lots åt fick ett arbete precis, en annan har kanske tre år kvar innan han får något arbete. En annan kanske aldrig får ett arbete, förklarar Mikael Bergman, lots från Hela Människan i Järfälla i norra Stockholm.

Lotsarna finns där för stöd och råd och kan bland annat ta tag i myndighetskontakter som kan te sig svåra för deltagarna.

Aktuellt från Hela Människan har träffat Mikael Bergman och Susanne Holmberg från Hela Människan i Järfälla som är lotsar för en landningsbana – en sorts mötesplats. Den ligger i Salemkyrkan på Södermalm, men egentligen kan man säga att landningsbanan finns där deltagarna finns. Både Susanne och Mikael är mobila och möter deltagarna på deras hemmaplan.

Med på samtalet vid fikabordet i Salemkyrkan finns även Michael MacLaine som är delprojektledare för ”Lotsar och Landningsbanor”.
Det viktiga i arbetet med deltagaren är att allt sker på deltagarens villkor, inget tvång, inga hot om indraget bidrag och så vidare. Deltagarna själva måste också vilja vara med i Livsval. Här poängterar Mikael och Susanne vikten av att inte pressa och pusha, det är deltagarens val.

Omtyckt bland deltagare och socialtjänst
Livsval har fått mycket positiv respons från deltagarna i programmet. Även socialtjänsten och andra myndigheter är mycket nöjda med samarbetet. Mikael och Susanne berättar att de ofta har direktkontakt med socialsekreteraren, även utanför arbetstid i vissa fall. De har fått acceptans för sitt arbetssätt, inte minst eftersom myndigheterna har märkt att deltagarna har förändrats. De som har tyckts som ”hopplösa fall” har fått tillbaks livsglöden.

Lotsens roll
Lotsen fungerar som en länk mellan deltagaren i Livsval och myndigheter. Ofta har deltagaren en dålig kontakt med myndigheterna och misstroendet är stort. Här kan lotsen kliva in som en länk som stödjer deltagaren.

– Deltagarna har många gånger svårt att hävda sin rätt. De talar helt enkelt inte samma språk som myndigheterna gör, förklarar Susanne Holmberg.

Varje lots kan ha upp till cirka 25 deltagare som de lotsar. Ibland beroende på deltagarnas stödbehov, restid etc. kan antalet vara färre.

– I början fick jag många samtal från Socialtjänsten, då jag är projektledare, en spindel i nätet. Då kunde jag förhöra mig om hur personens situation ser ut, var det en man eller en kvinna? Extrovert eller introvert och så vidare. Jag kunde lätt hänvisa vidare personen till rätt landningsbana. Nu får jag inte lika många samtal i och med att socialtjänsten och andra instanser har lärt sig mer om våra olika landningsbanor, samt att de ofta har direktkontakt med Susanne eller Mikael eller någon av de andra sex lotsarna, förklarar Michael MacLaine som är projektledare för Livsval delprojekt ett.

Lotsen har regelbundna samtal med deltagaren men kan förutom myndighetskontakter även hjälpa till med mer vardagliga ting. Susanne berättar att en av hennes deltagare gärna ville ha sällskap till den kurs hon går. Arbetsdagen för lotsen beror alltså helt på deltagarnas möjligheter och behov.

Deltagarna
Deltagarna kan vara vilka som helst egentligen, men många av de som Susanne och Mikael möter har en missbrukarbakgrund. Andra deltagare kanske inte har några missbruksproblem men de kanske saknar helt sociala sammanhang.  Inom Livsvalsprojektet finns även andra organisationer som har landningsbanor, bland annat organisationer som riktar sig till kvinnor (Qjoren och Qvinnoqulan) och till före detta kriminella (Tjuvgods). Landningsbanan som Hela Människan i Järfälla driver har en bredare profil än de andra landningsbanorna och den riktar sig till alla som har social personlighetsstörning.

– Vi lyfter också fram den kristna tanken. Det är något som alla kyrkor i Järfälla ställer upp på. Men samtidigt vill vi absolut inte slå någon Bibel i huvudet på folk, berättar Mikael Bergman.

Mikael fortsätter berätta att kanske åtta av tio inte har någon kristen förankring, medan två har en sådan. Det viktiga är att alla är välkomna, detta är en grundbult för arbetet.

– Det fina i Livsval är att landningsbanorna kompletterar varandra bra, det finns rum för alla, förklarar Michael MacLaine.

– Att hitta rätt landningsbana är viktigt, men framförallt att hitta rätt lots. Det är viktigt att personkemin stämmer, fortsätter han.

Lotsarna kommer från olika bakgrund, allt för att deltagarna ska kunna hitta en person de känner sig bekväm med. Lotsarna känner varandra väl och träffas varje fredag för att stämma av läget och kunna ta tag i möjlighet och problem, exempelvis med att matcha en deltagare till en lots som passar bättre för just den individen.

Individanpassat program
Förutom den stödjande roll som lotsen innebär får deltagaren i Livsval möjlighet att gå på kurser. Det kan vara kurser som främjar till ökad självkänsla, självförtroende och stresshantering, men också mer konkreta kurser som körkortsteori och att lära sig tala inför publik.  Vidare innebär deltagarens engagemang att han eller hon kan få nya mötesplatser och vänner, en chans att växa i egen takt, få ansvar över sitt liv och kunna utforma sin egen framtid. För dem som så önskar finns möjlighet att bara sitta ner och ta en kopp kaffe och kanske tala med någon deltagare eller sin lots. Tanken är att tröskeln ska vara låg och att varje individ ska utgå från det startläge de befinner sig i.

Grunden för att deltagaren ska kunna vara med är: vilja, ärlighet, tillgänglighet och drogfrihet.

När lotsarna träffar en potentiell deltagare, socialtjänst och andra instanser är de noga med att berätta att deltagaren inte kommer bli pressad till massa aktivitet, utan att allt sker på deltagarens villkor.

– Jag tror att det är denna avsaknad av press som gör Livsval till ett vinnande koncept. Att dessa individer faktiskt får vara den viktigaste personen och den som bestämmer för en gång skull. I alla tidigare myndighetskontakter har det oftast varit precis tvärtom, menar Susanne Holmberg.

– För många handlar det bara om att ha någonstans att åka till. Deltagaren kan säga att jag ska åka dit, jag ska träffa Susanne. Det är otroligt viktigt att det inte bara finns kurser och insatser utan att det finns ett sammanhang, någon och något att besöka, forstätter hon.  

Först berätta att de finns – sen kom deltagarna
Efter cirka en månads utbildning under april månad förra året, på Alma folkhögskola, som också är projektägare till Livsval, startades en intensiv kampanj för att berätta för myndigheter och potentiella deltagare att Livsval finns och vad de kan erbjuda. Efter denna massiva kampanj, som främst bestod i att besöka socialtjänst, försäkringskassan och andra instanser började några individer att leta sig till Livsval och landningsbanorna. I början av augusti 2009 hade man cirka åtta deltagare men efter det började det rulla på fort och i oktober månad hade man passerat 90 strecket och man har fortsatt att öka sedan dess.

Framtiden
– Det finns nog inga hinder för hur stort detta kan bli. Jag tycker och tror att Livsval kommer spridas i hela Sverige, menar Susanne Holmberg.
Michael MacLaine och Mikael Bergman nickar instämmande.

Text och foto: Daniel Ryderholm

Michael MacLaine, 48 år
Har arbetat som projektledare för Livsval delprojekt ett sedan april 2009. Innan dess har han hunnit arbeta cirka sju år som förläsare för arbetslösa och långtidssjukskrivna och han har även arbetat som rekryteringskonsult. För Michaels del var arbetet för Livsval utmanande då han får arbeta med att hitta människors styrkor och potential.

Mikael Bergman, 55 år
Mikael har också arbetat som Lots för Livsval sedan starten i april 2009. Han hade en pappa som dog som en följd av sitt alkoholmissbruk. Mikael började arbeta inom reklambranschen där han blev kvar i över 20 år men klev efterhand in allt mer i pappans fotspår och blev så småningom själv alkoholist. Han hann även arbeta inom hemtjänsten. Nu är han nykter sedan elva år tillbaka. Under nio av dessa år har han, förutom läst till socialpedagog, arbetat inom S:t Clara kyrka med missbrukare. Arbetet i Clara liknade mycket hans nuvarande arbete men med den skillnad att det inte var lika organiserat som Livsval. Inom Livsval upplever Mikael att socialtjänsten och andra instanser ”är med på tåget” på ett annat sätt. 

Susanne Holmberg, 42 år
Har arbetat som Lots för Livsval sedan starten i april 2009. Hon är ny på ”fältet” men har en gedigen erfarenhet av att arbeta med behandling inom kriminalvården. Innan dess arbetade hon socialt med människor som befann sig i kris. För Susanne var arbetet som Lots ett naturligt steg då Livsval mycket går ut på att arbeta med att stärka ”jag”-känslan hos deltagarna samt att det sker på deltagarnas villkor, detta arbetssätt är något hon starkt brinner för.