Ombrydd?

Den främsta förmånen men också största utmaningen för mig är att vara pappa. Varje dag har fyllts av olika händelser och barnen har berikat mitt liv. Samtidigt har det ofta funnits en oro kring hur de ska få en bra grund i livet att bygga vidare på och vad mina bidrag som pappa kan vara. Vi har en vana i familjen att varje dag fråga varandra hur dagen varit. Vi har lyssnat, delat händelser om skolan, ridningen, arbetet eller annat som hänt. Nu när barnen blivit äldre och en av dem också flyttat hemifrån, är det fortfarande viktigt att ställa frågan ?Hur har du haft det idag då?? och lika ofta ställs den frågan till min fru och mig. För oss är det att få vara ?ombrydda?.

Ordet ombrydd är inte godkänt i svenska språket. Vi fick höra ordet en dag när en av våra döttrar kom hem från en skolutflykt. Hon sa att en av klasskamraterna inte är ombrydd av sin mamma. På frågan vad hon menade kom denna förklaring. När de skulle äta matsäck och de flesta hade pannkakor och annat gott med sig, hade en av tjejerna i klassen bara två små plättar och inget mer. Det var beviset för att hon inte var ombrydd av sin mamma. Vi försökte tona ner det hela då vi som vuxna kände till familjens situation. Med stor tydlighet fick vi klart för oss att om man har ett barn som man älskar räcker inte två små plättar. Men bristen var större än avsaknaden av föda i matlådan, det var min dotters andemening i hennes argumentation ? hon var inte ombrydd!

Att bry sig om någon ställer krav på båda mottagare och givare, men att vara ombrydd är en kravlöshet som bygger på kärlek och omtanke. Att bara få ?vara? utan att prestera. Något som varje barn borde få uppleva men tyvärr finns många som måste kämpa för att få uppmärksamhet.

400 000 barn i Sverige har en utsatt livssituation, eller med andra ord var femte barn. Dessa barn har en eller två föräldrar med ett alkoholberoende som påverkar barnens trygghet. Inom Hela Människan och bland många andra kallas barnen ?de glömda barnen?.

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige var ett av de första länderna att skriva under konventionen. I artikel sex står följande:
Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

Dagligen kommer rapporter om barnens utsatta situation i skolan, på dagis, i förorten och i hemmen. Hur lever vi upp till barnkonventionen när barnen idag mer är en siffra som används för att räkna ut hur många vuxna som behövs för att stödja dem. Fokus är mera på hur man kan minska antalet vuxna i olika barnsammanhang för att därigenom spara pengar. Vem har då tid att fråga hur det är, eller vad barnet behöver? Vem ser barnet som behöver mer än ett mål mat och en pedagogisk leksak?

Som vuxna har vi ett stort ansvar att vara vettiga. Att vi använder all vår klokskap till att se, lyssna och handla när något är fel. Att arbeta för att det inte ska finnas några ?glömda barn?, men så länge dessa barn finns måste vi kämpa vidare. Alla har rätt att få vara ombrydda.

Text: Frank Åkerman, generalsekreterare för Hela Människan