Tipsa en vän Skriv ut 0 kommentarer
Stäng
Tipsa en vän

Viveka Sjögren - barnboksförfattare och illustratör med känsla för det känslosamma

Läs mer om prisutdelningen här!

Köp boken här (fungerar från mitten av mars)

Viveka Sjögren har precis vunnit en barnbokstävling och har tidigare skrivit barnböcker om känsliga ämnen så som flyktingar. Med vinnarboken ”Joy till världen” lägger hon ett annat svårt ämne till sin meritlista - barn till missbrukare.

Nu har skolan börjat igen. Jag började femman. Gregor följde mig dit, vi gick tillsammans fast vi sa inte så mycket. Han stannade inte kvar på uppropet, han sa att han inte riktigt klarade av det.

Så börjar boken ”Joy till världen” som har vunnit manustävlingen som gick av stapeln förra året och som Hela Människan tillsammans med andra organisationer instiftade.

Manuset skulle vara riktat till barn i ålder 9-12 år och vara en berättelse som handlar om barn som inte riktigt får vara sig själva på grund av föräldrarnas missbruksproblem. Historien skulle vara igenkännande och förmedla hopp som kan göra en skillnad för barn i denna tillvaro.
Aktuellt från Hela Människan har träffat författaren och illustratören Viveka Sjögren som blev vinnaren av priset på 50 000 och äran att få boken publicerad.

Har gett ut flertalet barnböcker
Viveka har tidigare gett ut flera barnböcker, bland annat; ”Bertil och råttan Rutger 1993”, ”Den andra mamman” 2007 och ”Den Dagen” 2008. Samtliga hennes böcker har hon illustrerat, även ”Joy till världen” som utkom den 19 februari i år. Hennes böcker har främst riktat sig till barn i låg och mellanstadiet.
Boken ”Joy till världen” handlar om elvaåriga Joy som växer upp i Hudiksvall och när vi får träffa henne i boken har hon precis förlorat sin mamma i cancer. Vi får följa hennes dagbok med tankar om livet och om pappan som dricker för mycket och inte finns där för henne.

– Men Gregor (pappan) har funnits där för Joy tidigare och hon väntar ut honom. Och till slut kommer han tillbaka och finns där för henne, beskriver Viveka.

Inför intervjun hade jag bestämt träff med Viveka på kaféet Himlavalvet som ligger vid Observatorielunden i centrala Stockholm. Tyvärr var kaféet stängt för vintern men vi hittade ett trevligt fik i anslutning till Skrivarakademin, en av Vivekas arbetsplatser.

– Himlavalvet är ett fantastiskt ställe, de har hembakta kakor och bullar som är jättegoda, berättar Viveka medan vi försöker ta oss ner för den halkiga och högt belägna vägen som inte har något vinterunderhåll.

Uppvuxen i Stockholm
Trots att Viveka bor i Delsbo i Hälsingland är hon märkbart bevandrad i huvudstaden. Det kan bero på att hon är född och uppvuxen i Stockholm eller att hon sitter i författarförbundets styrelse som har sitt säte i staden. Idag har hon hållit i en kursdag på skrivarakademin, hon lär ut hur man skriver barnböcker. Ett ämne som Viveka har stor kunskap om, hon gav nämligen ut sin första barnbok för drygt 15 år sedan. Ungefär samtidigt flyttade hon in i det stora huset i Delsbo där hon idag bor med sina fyra barn.

Att det just blev Delsbo familjen bosatte sig i berodde mycket på att det finns en Waldofskola där, med en pedagogik som Viveka gillar. När familjen ville ha ett större hus på landet passade Delsbohuset helt enkelt bäst.  Här skriver hon sina barnböcker och arbetar som lärare i svenska på Delsbo Waldorfskola.
Intervjun glider in på varför Viveka ställde upp i manustävlingen som hon slutligen vann i konkurrens med ett nittiotal andra manus.

Hur kändes det att vinna barnbokstävlingen?
Det kändes otroligt bra, jag kände så mycket för boken och karaktären Joy. För mig blev det också som en extra seger att en så pass lång text tog sig hela vägen eftersom jag mest har gjort kortare barnböcker. Det blev som en bekräftelse på att även mina längre texter kan hålla. 

Hon fortsätter:
– Jag tror att jag redan hade historien om Joy inom mig, när jag läste om tävlingen tyckte jag att detta var rätt forum för historien.

Är det så du arbetar? Att du har historierna på lut inom dig?
– Ja, lite så är det. Jag har många historier inom mig, kanske för många kan jag tycka ibland. Visst är det bra att ha många historier inom sig, men samtidigt blir jag lite stressad av det. Varje bok tar sådan tid att skriva och jag känner att jag inte kommer hinna med och skriva alla böcker jag har i huvudet.

I boken berättar Joy att hon drömmer om att bli författare och illustratör, det är lätt att känna igen Viveka i detta. Jag slås av tanken att du skriver om sig själv, stämmer det?
– Joy fick låna min dröm från min barndom, men där slutar likheterna.  

Hon fortsätter:
– Joy är inte alls lik mig, men däremot fick jag otroligt bra kontakt med henne. För mig är detta ett nytt sätt att skriva på. Genom att använda en elvaårings språk kom jag närmare, jag släppte alla höga krav och pretentioner, jag skrev som om jag vore hon.

Överempatisk
Viveka berättar att karaktären Joy är mycket mera osentimental än vad hon själv är och var i den åldern. Just Vivekas sentimentala sida har gjort att hon har gett sig på svåra och känslosamma ämnen för barnböcker, bland annat har hon skrivit en bok om flyktingar, ”Den dagen” 2008, där fåglar har fått illustrera det svåra livet som flykting.

– Jag är kanske lite överempatisk, jag har svårt att stänga av mina känslor för sådant som andra råkar ut för. En katastrof, att förlora en förälder och så vidare är sådana ämnen som alltid är viktiga. Just nu talas det mycket om jordbävningen i Haiti, och jag tänker på tidningsbilden på den räddade pojken som får träffa sin mamma, i hans ögon finns något speciellt, förklarar Viveka.

Viveka hade nyligen skilt sig när hon skrev boken om Joy:
– Det var jobbigt när jag skrev boken. Jag var ganska ledsen då.

Viveka själv är inte något glömt barn (barn till missbrukare) men däremot arbetar hon som lärare, har arbetat i sociala projekt och läst psykologi och tycker sig ha en god inblick i hur barns situation kan te sig.

Som barn levde hon ut sina författardrömmar redan vid sex års ålder, då hon skrev en liten historia om pojken Ludde. När hon var nio år skickade hon in en liten tecknad serie till tidningen ”Bild kulturfront” som blev publicerad, den handlade om lammet med de stora öronen som till en början blev mobbad.

Just nu håller hon på med en ny längre bok som riktar sig till ännu äldre barn (14-16 år) som handlar om en pojke som åker till hemön utanför Island för att begrava sin pappa. Pojken har inte haft någon kontakt med sin far sedan han och hans svenska mor lämnade ön. Pojken vandrar tillbaka genom minnen och relationer och på något sätt bygger upp en relation till sin pappa fastän han är död.

Intervjun är slut och vi tar sällskap ner till Odenplans tunnelbanestation och på vägen dit hinner vi tala om livet, allt från relationer till barn.

Text och foto: Daniel Ryderholm

Publicerad: 08 mars 2010

Namn: Viveka Sjögren, 43 år
Bor: Delsbo, Helsingland
Yrken: Författare, illustratör, kursledare, krönikör, lärare, ledamot i Sveriges författarförbunds styrelse m.m
Familj: Två söner 13 och 15 år samt två döttrar på 9 och 19 år

Viveka_200.jpgViveka Sjögren

omslag_joy_200.jpgBoken Joy till världen

Joy till världen – Juryns motivering till vinsten

I Joy till världen blir en mellanstadieflickas mycket specifika livssituation en förtrollande och engagerande bild. Vem som helst som någon gång har känt sig ensam eller övergiven kan leva med i den. Viveka Sjögren gestaltar tillvaron en bra bit bort från storstadsmiljön och ger alla Joys vänner liv och personlighet. Hon visar på fantasins kraft och vågar låta Joy se vuxnas misslyckanden och ansträngningar utan att flytta över ansvaret till barnets axlar. Joy till världen glittrar av hopp och glädje och står på alldeles egna ben.

Mer om barnbokstävlingen ”Du är inte ensam”…

Mitt i vårt högteknologiska, självförverkligande, shoppande och bloggande samhälle lever barn som inte riktigt får chansen att vara sig själva. Fler än vi tror växer upp med en förälder som har missbruksproblem. Många av dem kämpar för att dölja allt för omvärlden i lojaliteten med sina föräldrar. Skam, skuld, oro, brist på självkänsla och ibland ett självpåtaget ansvar för familjen kan ta ifrån dem den självklara glädjen i att växa upp och upptäcka världen.
En berättelse att känna igen sig och som dessutom förmedlar hopp, kan göra en stor skillnad i en sådan tillvaro: ”Du är inte ensam.”
Libris förlag, IOGT-NTOs Juniorförbund, Blå Bandet, LP-verksamheten och Hela Människan letar efter en sådan berättelse för 9-12-åringar.

 

 

 

Kommentarer

Inga kommentarer finns till denna artikel ännu.

Daniel Ryderholm
2010-07-08

Daniel skriver: Almedalen, Visby 8 juli 2010 Igår gick jag på ett intressant seminarium under Almedalsveckan i Visby kallat ”Unga arga pojkar” anordnat av Svenska kyrkan, en av Hela Människans huvudmän. [...]

Sortera på datum
Januari 2010
Februari 2010
Mars 2010
April 2010
Maj 2010
Juni 2010
Juli 2010
Våra bloggare
Daniel
Patrik