Hela Människan i Almedalen 2011

Hela Människan anordnade tre stycken frukostpanelsamtal under politikerveckan i Almedalen, Visby under år 2011.

Totalt besöktes panelsamtalen av över 180 personer. Flest deltagare (drygt 90 personer) kom till det sista samtalet på onsdagsmorgonen som hade temat ”Vad kan vi göra för de barn som växer upp i dysfunktionella familjer?”

Detta panelsamtal med bland annat Maria Larsson, barn- och äldreminister (KD), Lars Stjernkvist (S) och nationalekonom Ingvar Nilsson kom mest att handla om förebyggande åtgärder för de barn som växer upp i dysfunktionella familjer.

Maria Larsson lyfte fram Hela Människan och andra ideella organisationer som en mycket viktiga nyckelfunktion när det gäller att se och hjälpa de dysfunktionella barnen. Hon sa även att samarbete mellan ideella organisationer och det offentliga är nyckeln för att lyckas med arbetet att nå barnen. Hela Människan, ideella föreningar, idrottsföreningar, alla sitter de på viktiga kontakter med de barn vi vill nå, menade Maria Larsson.

- Vi tror att generellt stöd kan hjälpa en bit på vägen. Därför har vi satsat på föräldrastöd för alla föräldrar. Studier från Finland visar att ett föräldrastöd som riktar sig till alla föräldrar, minskar risken för att barn ska fara illa och hamna i ett utsatt läge och man når en del av de dysfunktionella föräldrarna den här vägen. Så nu sker det utvecklingsarbete i över hundra kommuner att skapa ett föräldrastöd som inte bara varar när barnen är ett, två eller tre år utan sträcker sig till 18 års ålder, förklarar Maria Larsson.

Maria Larsson uppmanar även alla kommuner att använda sig av de ideella initiativ som finns i kommunen. De är viktiga när man ska hitta de glömda barnen, men också när man ska genomföra verksamhet för dem, exempelvis stödgrupper.

Nationalekonom Ingvar Nilsson tog upp exemplet med ”att det blir för dyrt”. Han beskrev att nästan alltid när man arbetar med barn så hamnar man i den situationen att insatsen som behövs göras för barnet anses för dyrt, fastän nödvändigt, en sorts ”inte i årets budget-mentalitet”.

- Det är två mekanismer som träder fram, det ena är kortsiktigheten. Om samma frågeställning skulle gälla renovera svenska järnvägsnätet, eller nybyggnation så skulle vi lägga kostnaden i en investeringsbudget. Men det gör vi inte med barn, då ska kostnaden betala sig direkt. Den andra aspekten är när vi väl ska satsa på den lilla killen eller tjejen så lägger vi kostnaden i min budget som förskolechef, rektor, socialchef och så vidare. Den som tjänar på detta är den som slipper utgifterna 50 år senare. Jag tror att vi måste börja tänka på barn på samma sätt, för att vi ska få ekonomin att gå åt vårt håll och inte överlämna det åt ett teknokratiskt håll. Den långsiktiga kostnaden för att tappa ett barn ligger någonstans mellan 10-15 miljoner kronor.

I Norrköping har man försökt vända på steken och satsa mer på förebyggande åtgärder.

- Men tittar man på detta så kan man nog säga att vi i Sverige satsar allt för lite på förebyggande åtgärder och allt för mycket på att reparera skadorna från detta. Ofta är det så att vi upptäcker familjernas och barnens problem ganska så tidigt. Vi i Norrköping har därför för ett år sedan fört över 40 miljoner kronor i en social investeringsfond där vi ska använda nationalekonom Ingvar Nilssons tankar och satsa på förebyggande åtgärder. Så att vi kan se satsningar på tidiga insatser som investeringar och räkna på detta, förklarar Lars Stjernkvist, kommunstyrelsen ordförande i Norrköping.

- En placering på ett HBV hem kostar ungefär 3000 kr per dygn, det är 365 dagar om året och det blir cirka en miljon kronor, vilket är ungefär vad många av våra fritidsgårdar kostar att driva om året. Jag garanterar att minst en placering mindre får man genom fritidsgården, så jag förstår inte hur man kan låta bli att inte satsa på detta, förklarar Lisa Ingestad, förbudssekreterare på Fritidsforum

Erik Jansson, riksordförande i Klassmorfar berättar att deras organisation i cirka 70 kommuner i Sverige och att de syftar till att finnas som ett vuxenstöd för barn i skolan.

- Det vi gör med våra klassmorfäder och klassmormor är att skapa en arena dit barnen själva kan komma när de känner att de är mogna att ta kontakt. Vi kan vara de första öronen som kan finnas där för dem när de vill prata. De kan bli nyckeln till övrig expertis som kan hjälpa barnet.

Simon Svensson, ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund är inne på samma linje att man finns där, men inte har all expertkunskap att möta barn inom organisationen.

- Vi försöker erbjuda ”skyddade rum” även om vi inte kallar det just så. Vi har en nolltolerans mot alkohol som gör att barn kan komma dit och sitta med på en middag utan att någon över 18 år dricker alkohol, eftersom vi inte vet hur detta påverkar barnen. Vi försöker också ge barnen möjlighet att engagera sig i de frågor som de tycker är viktiga och vi har grupper som engagerar sig i sådana här frågor, förklarar Simon Svensson.

De andra frukostpanelsamtalen hade teman ”After work, social trivsam samvaro eller social katastrof?” (tis 5 juli) och ”Ungdomsarbetslöshet – ett hot mot välfärden?” (mån 4 juli) fick många intressanta diskussioner och deltagare. Ett längre videoreportage kommer produceras om alla Hela Människans frukostpanelsamtal, dessa beräknas vara klara under augusti månad.

Text: Daniel Ryderholm
Foto: Petra Åström

Maria Larsson, barn- och äldreminister (KD)

Publik

Personal från Hela Människan. Från vänster, informatör Daniel Ryderholm. Carina Norlén, konsulent Glömda barnen. Frank Åkerman, generalsekreterare.