Recention: Men barnen då? - Sång, dagboksläsning och fakta

Recention: Mälarhöjdens skola 2009-11-03

I Mälarhöjdens skolas aula har närmare 60 personer samlats för att se föreställningen ”Men barnen då?” av Lisah Deilert. Publiken består framförallt av lärarstudenter i tjugoårsåldern, företrädelsevis kvinnor.

Denna tisdagsmorgon fick de lyssna till Lisahs vackra sång som brutalt och skoningslöst lyfter fram den utsatthet som hennes liv har präglats av. Det är sånger som framförallt har hämtat stoft från den period i Lisahs uppväxt då mamman hade träffat en ny man ”Lennart”. Mamman och Lennart var fulla varje dag och den tonåriga ”Mika” som Lisah kallar sig själv i texterna får utstå all sköns problem.

– Du drack för att slippa känna. – Det var otryggt hemma. – Jag sa hur jag kände en gång, det gör jag aldrig om. – Hur kommer det sig att ingen talar med mig. Det är lösrykta strofer ur Lisahs sång. En sång som verkligen når mig in i hjärtat, det känns påtagligt och man är bokstavligen ”där” i Mikas besvärliga situation.

Mellan sångerna läser Lisah ur Mikas dagbok, vi får lära känna Mika som barn, när hon är tio år och blir utskälld av sin far för att ha lösaktiga kläder på sig. Sen får vi träffa Mika som 15-, 16- och 17- åring och slutligen några år senare när hon lyckats bryta sig loss från sin partner som vid sidan av sitt narkotikamissbruk även är far till deras barn.

För mig gick Lisahs text och sång rakt in i hjärtat. Faktadelen om barn som växer upp med missbrukande föräldrar gav hopp till att man kan göra något, att man kan se och hjälpa dessa barn.

Lisah avslutar med att berätta att hon idag är 34 år gammal och att det tog nästan 30 av dessa för att lära sig älska sig själv och förstå att hon inte måste förtjäna kärlek, utan att hon precis som alla andra är viktiga för dem de är, inte för vad de gör. Hon avslutar med en sång. Texten går så här:

Hon är stark.

Hon är svag.

Hon är allt på samma gång.

Ja hon är orädd och rädd som

fan för dig nu.

Text och foto: Daniel Ryderholm