De glömda barnen

Barn och ungdomar som växer upp i familjer där det finns problem med missbruk, psykisk ohälsa, eller andra problem som gör att föräldrarna inte alltid beter sig så som vuxna ska göra kallar Hela Människan för ?de glömda barnen?. Barnen finns överallt i vårt samhälle och alla är överens om att de är många, men varför är det så få av dem som får hjälp? I Umeå har Öppen Gemenskap, som är en enhet i Hela Människan, skapat ett unikt samarbete med Länsstyrelsen för att öka kunskapen om hur man kan hitta och stödja de här barnen.

Var femte barn i Sverige växer upp i en familj där föräldrarna inte beter sig som vuxna, istället blir det ofta barnet som får agera förälder. Den största delen har föräldrar som är missbrukare och de är i stort behov av att någon vuxen ser och hjälper dem. Barnen far väldigt illa och löper själva stor risk att hamna snett i kriminalitet och missbruk. Om man tidigt kan hjälpa barnen genom att de får vuxna som ser och stödjer dem, har de betydligt större chans att få ett bra liv. Ändå är det endast två procent som får hjälp.

Öppen Gemenskap gjorde en kartläggning i Västerbotten på uppdrag av Länsstyrelsen för att se över vad det finns för stöd i länets respektive kommuner för barn i dysfunktionella familjer. De större kommunerna hade verksamhet, men det man upptäckte var att utbildningsnivån hos dem som arbetade med barnen var skrämmande låg, mindre än tio procent hade utbildning i hur man arbetar med barn som har de här problemen i hemmet och det fanns ingen manual att följa.
Simon Miderfjäll, som är utbildningsansvarig på Öppen Gemen-skap, berättar att det var efter den här kartläggningen som Länsstyrelsen beslutade att två personer i varje kommun i Västerbotten ska gå en så kallad Linusutbildning. Under utbildningen får man lära sig hur man skapar och leder barngrupper, där pojkarna och flickorna tillhör de glömda barnen. De här barngrupperna kallas för Linus. Eftersom kommunerna har ont om pengar tycker Simon det är väldigt bra att Länsstyrelsen, som får en viss peng av staten som ska gå till den här sortens verksamhet, hjälper till.

Varför beter sig mamma eller pappa på ett visst sätt?
Viveka (Vicki) Olofsson Bergström är socionom och har arbetat inom missbruksvården i 30 år och har arbetat med Linusgrupper i tio år. Inför varje träff hämtar Vicki barnen. Varje träff börjar med att barnen sitter i sackosäckar och berättar vad de gjort under veckan och sedan tar man enligt Linusmallen upp ett speciellt ämne. Vicki upplever att barnen alltid är väldigt intresserade av att lära sig om hur kroppen reagerar när man dricker eller använder andra droger. De vill förstå varför mamma eller pappa beter sig på ett visst sätt. Vid varje träff gör man också något praktisk och fikar. Det blir alltid samma fika eftersom det finns behov av rutiner.
Enligt manualen är det åtta till tio specifika ämnen som ska tas upp och man träffas ungefär 12 gånger. Ibland får man ta upp ett samtalsämne flera gånger eftersom det kan vara någon som inte förstår. När alla gruppträffar har avklarats avslutar man med ett samtal då den missbrukande föräldern också är med. Det är sällan föräldrarna bor tillsammans och barnet bor oftast hos den icke missbrukande föräldern. Vid träffen med föräldrarna tar man upp de frågor som barnet själv vill. Ibland är det tuffa ämnen som hur barnet påverkas av missbruket. Det är viktigt att ta upp med föräldrarna att de inte lovar saker som de inte kan hålla, eftersom det gör att barnet har svårt att lita på sina föräldrar även när de är nyktra.

Mönsterelever eller rebeller
De här barnen är ofta svåra att upptäcka eftersom de kan bli mönsterelever lika väl som rebeller. Många barn får diagnoser som egentligen har med deras omgivning att göra än de själva.

? Den lilla tjejen som har svårt att koncentrera sig och inte kan sitta stilla i skolbänken på måndagen kan få en diagnos, som egentligen beror på att föräldrarna supit hela helgen, säger Simon. Han menar att det inte alltid handlar om resurser utan att det handlar mer om okunskap och att det är så knepigt med dolt missbruk. För även om man vet om barn som lever i de här familjerna, kommer man inte alltid åt dem. Det är svåra frågor eftersom de är så förknippade med skuld och skam.

Man skulle kunna säga att de här barnen är gömda lika väl som de är glömda. Det är både föräldrarna som gömmer barnen, speciellt när båda föräldrarna är missbrukare, eftersom de är rädda att barnet ska tas ifrån dem. Men det är också barnen själva som ibland inte förstår att deras familj inte är frisk och därför inte säger något till sin omgivning.

? Barnen har inte något att referera till och förstår inte att deras föräldrar inte är som föräldrar ska vara, menar Simon.

? När barnen sedan kommer upp i tonåren och förstår att deras familj är annorlunda försöker de dölja det, eftersom det är en ålder då man är livrädd för att vara onormal. Pojkarna och flickorna skyddar också sina föräldrar även om de utsatts för våld i hemmet. Lojaliteten till föräldrarna finns där även om de är rädda för sina föräldrar, fortsätter han.

Får ett sista samtal i bilen på väg hem
Eftersom Vicki skjutsar hem barnen efter varje gruppträff, brukar hon välja att släppa av den deltagare som hon upplever håller inne med något sist, så att de får en stund för sig själva. Ibland vet hon att barnet kommer hem till en jobbig miljö och att det kanske inte finns mat hemma.

? Det hjälper dem mycket att komma till Linusgrupperna så att de ser att de inte är ensamma med sina problem,att det finns andra som upplever samma sak som de gör, säger Vicki. Vicki pratar mycket med sina gruppdeltagare om skuld och skam.

? Mamma och pappa utsätter barnen för situationer där de skäms för sina föräldrar och sedan känner barnen skuld för att de har skämts för dem.Barnen behöver hela tiden får bekräftat att det inte är deras fel.

Simon och Vicki kompletterar varandra bra, det märks. Vicki är fokuserad på de barn och familjer som kommer till Öppen Gemenskap för att få hjälp och Simon pratar gärna om hur man ska skapa nätverk och jobba framåt. Greger Walve som är samordnare för verksamheten ?de glömda barnen? på Hela Människans rikskansli framhåller också vikten av att skapa nätverk och förbättra samarbetet mellan skolor, socialtjänst och de som möter barnen på deras fritid.

? Alla goda krafter tillsammans måste bilda lokala nätverk, säger Greger.

Eftersom det saknas kunskap ordnas det kurser i att vara vettigt vuxen. Kursen handlar om hur man får barnen att känna sig trygga men också hur man kan upptäcka dem.

Simon menar att även om man är osäker på om ett barn far illa i hemmet är det ofta bättre att agera så att det görs en utredning. Han och Vicki tror att det ofta är vår rädsla för att göra fel eller hamna i konflikter som hindrar oss. Men att inte göra något även om man är osäker kan leda till hemska konsekvenser och att inte agera är att svika de här barnen.

Text och foto: Camilla Bäckström