Per Gustafsson - från kriminell till engagerad för IBUS

Per Gustafsson har en lång kriminell bana bakom sig. Efter olika jobb och egen rörelse inom logistik satsade Per på hästuppfödning. Allt mer började han glida in i kriminella kretsar och arbetade bland annat som koordinatör inom drogsmuggling. Tillslut fick han sitt första och enda fängelsestraff på tio år.

Under tiden i fängelset började Per att studera juridik och med detta följde att han fick hjälpa andra intagna som behövde hjälp. Per trivdes med detta och snart fick fängelsepastorn höra om honom och började därför sponsra Per med frimärken, bläckpatroner, papper, men också genom att verkligen visa uppskattning och genom de finns med och stöttade honom i arbetet.

En annan organisation som uppmärksammande Per var Livskraft som är en enhet inom Hela Människan. De erbjöd Per arbete och stöttade även honom i hans utsluss från fängelset. Efter två års arbete för Livskraft fick Per erbjudande om jobb för organisationen IBUS som är riksomfattande, något Per inte kunde tack nej till. Han lockades av sättet att arbeta, inte minst att man kunde följa med klienterna oavsett var i landet de fanns.

IBUS står för Individuellt behovsstyrt uthålligt stöd och är också en enhet inom Hela Människan.

Med sin bakgrund har han sett det som har fungerat och det som inte har fungerat inom kriminalvården. Han har mött många engagerade vårdare och människor som gör ett otroligt bra jobb för att förändra situationen och förutsättningarna för de intagna. Han också sett det motsatta och är kritiskt till många saker i dagens kriminalvård.

– De senaste årens spektakulära rymningar har gjort att kriminalvården har satsat på rymningssäkra fängelser med taggtråd och 15 000 volt. Samtidigt har man dragit ner kraftigt på psykologer och andra tjänster som faktiskt kan förhindra återfallsförbrytare, förklarar Per.

Han ger också tidningar och journalister en känga, då han menar att permissionerna fungerar bra.

– Gemene man tror att många brott begås på permissionerna. Men det är faktiskt så att de allra flesta kommer tillbaka nyktra och utan att ha begått något brott, tyvärr lyfter bara media fram när det går åt skogen.

Per menar att permissionerna är ytterst viktiga för att möjliggöra en smidig väg tillbaka in i samhället utan brott. Permissioner möjliggör goda kontakter och att man kan påbörja stegen mot ett brotts- och drogfritt liv.

Det allvarligaste enligt Per är nog ändå att återfallen är många i Sverige – även om man jämför med många andra liknande länder. Många interner lämnas vind för våg när de kommer ut, ingen hjälp med skuldsanering, inget boende eller arbete. Ofta är det bara den gamla kriminella kretsen som står där och tar emot.

Här finns dock IBUS och andra liknande organisationer som en motvikt mot detta. Det som skiljer IBUS från andra organisationer är att de är individuellt fokuserade. Det innebär att de följer med klienten där den sitter.

Med två medarbetare hann IBUS möta ett antal individer på närmare två tredjedelar av Sveriges fängelser (37 stycken). Behovet är oändligt mycket större men tyvärr räcker inte ekonomin till. Av de som IBUS arbetar med faller enbart 15 % tillbaka till brottslighet (Sverige 46 %*). Detta är en mycket bra siffra, en del beror säkert på att individerna är mycket motiverade, men också på IBUS nära och engagerade sätt att möta individerna.

Om Per fick önska något för IBUS skulle det vara att ha en kvinna anställd. Många kvinnliga fångar hör av sig, men det finns andra mekanismer som slår till där. Per har försökt träffa kvinnliga fångar men i och med att de flesta kvinnliga fångar har varit utnyttjade av män på något sätt, gör att Per har svårt att ”komma dem in på skinnet”. Något som krävs om man ska kunna få något ut av mötet.

*Personer lagförda för brott år 2004 och andel som återfallit i brott inom 3 år, efter huvudbrott och antal tidigare lagföringar de senaste tio åren. Se www.bra.se (BRÅ – Brottsförebyggande rådet) för mer info.

Text och foto: Daniel Ryderholm

Publicerad: 10 september 2010

Per Gustafsson.